Visa singer Finn Zetterholm is more
interesting as a troublemaker than a musician, and this album
is
mostly academically interesting for having Mikael Wiehe's
Kabaréorkestern as a backing band. It guarantees some good
musicianship, if nothing else. It does have a few decent moments
apart from that though, especially when Zetterholm gets a bit closer
to folk melodies, as on ”Sven i Rosengård anno 1977”, and the
melancholy ”Fågelns visa” and ”Vaggvisa vid Ekofisk”. They
also try for a more creepy atmosphere on ”Flickan som skrek”
without really succeeding. But too many songs are just silly, and all in all, this isn't a very
memorable album at all.
Näktergalen
Fridas klagan över snön
Fången på Hall
Flickan som skrek
Bröllopet i hönsgården
Sven i Rosengård anno 1977
Balladen om Sussie
Jimmy Carters Rag
Barnvisa
Vaggvisa vid Ekofisk
Sång till fars dag
Sång i lönearbetestakt eller Nyaste grottesången
Fågelns visa
No comments:
Post a Comment